Min farmors syster Jennie Amalia

Jennie Amalia föddes i Borås den 12 mars 1874. Hon döptes den 14 mars av kyrkoherde Kjöllerström.
Gudföräldrar var grannarna Sven Karl Svensson, August Johansson och deras hustrur.

Jennie Amalia's föräldrar var Johannes Svensson, född den 15 maj 1825 i Naum, Skaraborgs län och Johanna Jansdotter, född den 5 juli 1839 i Hallstad, Älvsborgs län. De gifte sig den 12 oktober 1864 i Borgstena, Älvsborgs län. Sonen Emil, föddes den 7 aug 1865 och Johan August 14 november 1867. Jennie Amalia föddes 12 mars 1874 och vid två års ålder dog deras mamma i lunginflammation den 13 april 1876.

Året därpå i november 1877 gifte sig hennes far Johannes sig med Kristina Wilhelmina Larsdotter.
Kristina Wilhelmina var född den 19 november 1850 i Gällstad, Älvsborgs län. Vid tidpunkten för äktenskap arbetade hon som piga och Johannes var arbetare i Borås.

Jennie Amalia fick en halvbror, Axel Wilgot född den 11 juni 1878. Den 28 april 1882 emigrerade Emil Johanson från Borås till USA. Han hade tidigare arbetat i en fabrik med att tillverka garn.

Den övriga familjen flyttade till Gudmundsgården, Gällstad, Älvsborgs län i den 29 maj 1885, medan brodern Johan August stannade i Borås och arbetade i ett färgeri.

Jennie Amalia fick en halvsyster, Judith den 21 december 1888. Den 8 november 1889 flyttar Jennie Amalia ensam till Skogsryd, Torpa socken i Borås. Där arbetade hon som tjänsteflicka.

Emigrationen

Jennie Amalia och hennes bror Johan August reste den 5 juni 1891 från Göteborg med båt till England. Där fick de resa med tåg för att komma till den västra delen av landet.
Den 10 juni 1891 reste de vidare med ett fartyg från Liverpool i England till South Bend, USA.

Gudmundsgården

Det här är Gudmunds-gården i Gällstad, Västergötland. Familjen flyttade hit från Borås 1885.
Familjen bestod av Jennie Amalia, hennes far, styvmor samt hennes halvsyskon Axel och Judith.
Jennie's äldre bror Emil hade vid den här tiden redan emigrerat till USA och brodern Johan August bodde och arbetade i Borås.

Andrew Chilberg utvandrade från Sverige till South Bend i April 1883. Andrew's svenska namn var Anders Kilberg.
I South Bend, Indiana fick Andrew jobb som brevbärare. Han var mycket stolt över att ha ett "arbetarklass-jobb", eftersom han var mycket idealistisk om demokrati, broderskap, fackföreningar osv.

Han avancerade snabbt till att bli den mest betrodda brevbäraren som levererade post till företag i staden. På den tiden var det två postleveranser per dag på denna linje, och han gjorde dem båda. Han missade aldrig en dag på jobbet, utom en gång...

Andrew var en ivrig anhängare av politik, socialistisk i sina åsikter, och han blev upprörd över hur president Teddy Roosevelt hanterade byggandet av Panamakanalen. President Roosevelt drev det stora projektet men tänkte inte på de inhumana arbetsförhållandena.

Där fanns bland annat malaria, och i synnerhet de kinesiska arbetarna behandlades mycket illa. Andrew bestämde sig för att göra något åt detta och beslöt sig för att prata med president Roosevelt personligen. Andrew berättade vad han tänkte göra och tog ledigt från arbetet, vilket chockade både familj och arbetskamrater.

Andrew tog tåget från South Bend i Indiana till Washington DC där han steg av tåget. Han gick till Vita huset, och bad att få träffa presidenten.
Vakterna tänkte inte släppa in honom, men i det ögonblicket klev Teddy Roosevelt in i salen och frågade vad som pågick.

Andrew förklarade sitt ärende för Roosevelt som blev intresserad av vad Andrew hade att säga, och bjöd in honom att äta lunch med honom.
Det slutade med att de pratade tillsammans i flera timmar. Därefter tog en nöjd Andrew tåget tillbaka, hem till Indiana.